London~ Chpater 1
Dellinés persvektiv.
Som vanligt vakna jag av att min väckarklocka ringde och att det var tydligen dags att vakna,jag stängde av den och bara låg kvar i sägen och tänke, att det var omöjligt att jag och Tiffany redan hade hunnit vara i London i 2 veckor snart,och att vi snart skulle börja jobba på Starbucks också.Efter en stunds tänkande så kände jag lukten av pankakor så Tiffany måste redan ha vaknat före mig mummlar jag lite för mig själv,jag hoppa ur sängen,gick mot dörren, öpnna den och styrde mina steg mot köket och jag hade rätt hon stog där och gjorde pankakor och hade hörlurarna i öronen och sjöng tydligen nån Wierd låt.jag gick och satte mig vid bordet och vänta på att hon skulle bli klar. Precis när jag skulle ställa mig upp och fråga om de var klara så vände hon sig om och skrek (ganska högt) men som tur var tappa hon inte pankakorna.
-DELLINÉ VAR DU VERKLIGEN TVUNGEN ATT SMYGA SÅÅ DÄR!?? OMG
- Ditt fel att du har hörlurar i öronen. sa jag och Börja garva såå jävla mycket.
-jaja här har du pankakorna..ska du ut och jogga sen eller vadå?
-Jag tror det iaf. hurså?
-inget,bara undra.
-aha ok.
Efter att jag hade ätit klart pankakorna så gick jag in till mitt rum och bytte om till jogging kläder, efter ett tags letande såå hitta jag äntligen mina nycklar och skrek till Tiffany att jag skulle ut nu och smällde igen dörren efter mig.
Efter ett tags springande så var jag verkligen trött och ville sätta mig nånstans och hämta andan, jag sprang till en tom park,själv var jag inte direkt förvånad eftersom det inte brukar finnas folk 9 på morgonen i den här parken.
Det brukade alltid finnas en bänk jag alltid brukar sätta mig på men så såg jag en kille som satt med en luva över huvudet men solglasögon...jag titta upp mot himlen och titta mig lite runt men såg direkt ingen sol,men aja det här är ju faktist London sa jag lite tyst för mig själv och skratta lite lågt, jag tvekade lite om jag skulle sitta där eller inte men efter typ 10 sek så gick jag iallafall dit och satte mig försiktigt. och tog upp min iphone.
-You don't have too be scared, u know i'm just a normal guy. sa han ganska försiktigt.
-yeh-a i kno-w, but if u are a murderer then? sa jag och vände mig mot honom.
-you don't trust me?
-Well i don't know,Should i?
-maybe,well if u get to know me better, :) sa han och tog av sig solglasögonen och log ett sånt där läskigt men ganska söt leende.
-Then My Name is Delliné. sa jag och tog fram min hand
-Liam. sa han och tog tag i min och skaka den.
-Well Liam why do u sitting here all alone?
-ehm......i really don't know.. sa han och klia sig i bakhuvudet och log ett snett leende.
"Vad sött han är!" tänket jag för mig själv.
jag fnissa lite för mig slälv.
"RING RING"!!!
-excuse me i'll just have too take this. sa jag och peka mot min mobil. och fick en nicknign till svar.
Det var tydligen Tiffany. alltid hon som skulle förstöra allt.
-Hallå?
-Vi beöver prata. sa hon och snyfta till.
-Men Tiffany vad har hänt?
-Johan gjorde slut. sa hon och brast ut i gråt.
-Omg Tiffany jag är jätte ledsen! den där idioten! jag kommer hem direkt!
-Vi ses.
-aa hejdå.
När jag hade klickat bort Tiffany vände jag mig om och sa:- Ehmm..Liam i have to go home, my friend needs me, but it was nice too talk to you. See u around i guess!
-But can i have your number? i wanna know u a little better?
-yeah here it's *********** call me sometime soo we can meet up?
-Sure! byee
-Byee
Sen jogga jag lite snabbt därifrån
Precis när jag kom inför dörren hörde jag att Tiffany Stor-grät i sitt sovrum.
kapitel 1 uppe?
vad tycker ni? jag kanske har stavfel i den men jag orkar inte direkt kolla igenom allt, imorgon blir det ett längre kapitel iaf! ni kan komentera om ni orkar men vi hörs såå länge! hejdå
-ida
Kommentarer
Trackback
