Tiffanys Persvektiv.

 

-Oh i'm sorry, i did't mean in that way,i mean....just forget it.. sa jag och reste mig upp från soffan och gick ut till köket.

-Tiffany Wait! hörde jag Harry säga men jag bara forsatte att gå mot köket.

-What is it?! sa jag med tårar i ögonen,jag kunde bara inte hålla de inne längre.

-Eh. i did'nt mean to make u angry or cry, im so sorry. sa han och gav mig en näsduk så jag kunde tårka mig.

-Thank you, i'm soo sorry. for everything im just sad that he don't remeber me everything is my fault. sa jag och mina tårar bara kom mer och mer.

-come here! sa han och drog mig in i en kram

 

Dellinés persvektiv.

 

-Has someone see Harry and Tiffany?

-Nopp svara Zayn och var helt inne på Fifa

-I think they went too the kitchen, svara Liam och oxå var helt inne i Fifan som Zayn.

Niall var tydligen på toa och Louis prata i Telefon med hans flickvän,Det lät som det iaf.

 

Jag reste mig upp och gick mot köket,och när jag kom fram så blev jag chockad men glad när jag såg Harry och Tiffany kramades så jag backa sakta och gick mot soffan och satte mig brevid Liam.

 

Tiffanys Persvektiv.

Kramen var varm och det kändes som om att det bara fanns jag och Harry ingen annan,jag ville såå gärna berätta till honom om allt men jag vet inte direkt hur han skulle ta det,skulle han tycka att jag var galen? jag vågade bara inte.

 

-Tiff? 

-Yes? sa jag och titta upp mot honom.

-Can u tell me more about that guy Harry?

-Sure, u can sit down if u want too.?

-sure. sa han och satte sig på köks-stolen mitt i mot mig.

-He was a really kind and a cute guy, he meant everything to me, he wasen't my boyfirend or anything, i really like him and i still do,but seeing him but know that he's not remember me makes my hearts break in piceces.

-So u really like him, do love him? then? fråga han och tittade på mig

-Well now that u asking yes i do love him. sa jag och tittade ner på bordet .

-I love u too..

-What? sa jag och tittade upp.

-i said that i love u.

-Wait u remember me? 

-Yes i do tiff sa.

han stog upp och slängde mina armar runt honom och fick glädje-tårar! 

-Tiff why are u crying? fråga han oroligt och tårka bort de med hans tumme

-It's happy-tears! sa jag och log men precis då kände jag ett par läppar på mina och helt plötsligt kändes det som om att hela världen stannade och bara jag och Harry existerade.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------Vad tyckte ni?  jag vet att den blev kort men förlåt verkligen! men jag har varit upptagen hela dagen och det här var det bästa jag kunde göra, förlåt! :( xxIda