Just nu låg jag i sängen i hotellrummet igår hade de andra  hämtat oss sedan hade jag somnat i bilen,men det betydde inte att jag  inte hade en sömnlös natt. De orden kvinnan hade sagt upprepades i mitt huvud, jag började gråta och kurade ihop mig till fosterställning,han var den som kunde förstå mig mamma gnällde hela tiden men pappa om jag ens kan säga det nu förstod mig.Jag bara satt där och grät jag kände mig värdelös utan pappa

-VARFÖR GUD? VARFÖR JAG? ....jag som hade det så bra...viskade jag ut i tomma intet,Dörren öppnades in kom Denize man såg att hon hade gråtit , pappa betydde mycket för henne också men hon försökte visa sig stark i närheten av mig.Hon kramade om mig,där satt vi  kramade om varann. vad fanns det annars att göra?

- Vad ska jag göra nu? viskade jag

- j-jag vet inte......be strong

 

 

Det har gått en 1 och en halv vecka nu i italien men vi gjorde inte nåt roligt. Jag kände mig så skyldig,killarna skulle ha semester men jag stod i vägen..de kanske bara ville vara snälla?De brydde sig säkert inte om nån tjej som förlorat sin pappa,de är kända och de har en familj varför skulle de då bry sig om mig? Den enda jag kunde lita på var Denize om inte det.....

---

Världens kortaste jag vet! men jag har inte så mycket tid idag sorry sorry sorry:(

Men över till en annan sak det kommer komma en till tjej med i novellen och då vill jag att ni ska rösta vem det kommer bli..så RÖSTA om nån...;)